Moistos miljöer "Det pågår en actionfilm i mitt huvud hela tiden"


Försommarluften dallrar. Värmen mellan Torpas huskroppar är speciell. Torr.vEn man som rastar hunden går snabbt förbi och tittar lite förvånat på uppståndelsen utanför Brahegatan 31 A. Även några måsar som skrattar högt däruppe verkar nyfikna över vad som är på gång. – I den här trappuppgången bor Lisa och det är här hon hittar sin trygghet, säger Frida Moisto, Jönköpings deckardrottning.

Moisto_1200_628.jpg

VI har bett om att få följa med Frida till några av Jönköpingsmiljöer­na som hon skildrar i böckerna om polisen Lisa Engström. Och uppståndel­sen utanför Brahegatan 31 A består i att vi med stora kameraobjektiv och ett och an­nat skratt försöker fotografera Frida i den vackra stadsmiljön.

– Anledningen till att Lisa bor här är att jag känner till kvarteren väl efter att själv ha bott här i många år. Miljön passar för en singelkvinna i karriären, säger Frida.

– Härifrån har hon också nära till sin ar­betsplats på polishuset. I det här valvet som leder till innergården utspelar sig också en avgörande scen i första boken.

En hyllning

När Frida väljer miljöer för sina böcker är hon noga med att besöka platsen och upp­leva den.

– Hur låter det? Hur luktar det? Vad ser jag? Hur känns det? Ibland återvänder jag flera gånger vid olika tider på dygnet, oli­ka väderlek för att verkligen se hur platsen ändras. Detaljerna är viktiga. Och jag skri­ver upp dem eller dokumenterar med mo­bilen. När jag till andra boken ville ha med en lång sekvens från Rocksjön filmade jag från cykeln hela vägen. Perfekt när jag satt hemma och skrev sedan.

Att det blev just Jönköpingsmiljö för Fridas mordhistorier är ingen tillfällighet.

– Först och främst har jag saknat böck­er som utspelar sig här. Sedan såg jag för­delarna med att just kunna vara nära mina miljöer, kunna besöka dem ofta och vara noga. Gräv där du står, liksom. Sedan är det ju såklart en hyllning till en stad som jag älskar.

Skrev om dåliga slut

Frida har alltid gillat att skriva; dikter, noveller, filmmanus.

– När jag var yngre hade jag en favorit­serie som hette Ponnyexpressen. Gillade jag inte slutet på ett avsnitt skrev jag om det. Jag har alltid haft som en actionfilm i hu­vudet. Jag trodde att alla har det så – men så är det kanske inte, skrattar Frida.

Hon jobbar som onkologsjuksköterska på Ryhov och är småbarnsförälder. Inte riktigt så man tänker sig att författarlivet för någon som skriver om ond bråd död ska se ut?

– Jobbet på Ryhov är viktigt för mig, jag skulle aldrig kunna vara utan arbetskam­rater och de viktiga arbetsuppgifterna. På hemmaplan har jag en familj som suppor­tar mig fullt ut. Tillsammans blir det en bra mix. Jag försöker vara disciplinerad när jag har mina skrivdagar.

Äger sin historia

Vi går genom Torpa, förbi högskolan på väg mot Bauers brygga. En svalkande vind möter när vi ser vattenspegeln nedanför polishuset. Lisas arbetsplats, konstaterar vi samtidigt som Frida berättar om beslutet att ge ut sin första bok ”Som Nitroglyce­rin” på eget förlag.

– Jag hade min idé och läste en hel del om hur man skulle göra för att få ett förlag att nappa. Det kändes som en alldeles för krånglig process. Jag var ju färdig och ville inte vänta. Dessutom var jag säker på att inget förlag skulle vilja ha den. Så jag chan­sade och gav ut den själv.

Boken sålde bra och nu blev förlag in­tresserade. Köper du debutboken idag är den utgiven på förlag.

– Såklart väldigt kul och något som jag är jättestolt över. Ett kvitto på att det jag gör är spännande och bra. Och att ha en läsekrets för en historia som jag äger och stakar ut är ju en dröm som går i uppfyllelse. Extra glad bir jag över att jag får möj­lighet att berätta om saker som engagerar mig. Det är såklart inte en tillfällighet att huvudpersonen i böckerna är en kvinna – en passning till att vi i Jönköping är sämst i landet på att ha kvinnor i ledande positio­ner, säger Frida.

Ur ilskan föddes Lisa

Vägen till utgivna böcker har dock inte varit spikrak. Skrivkraften fick Frida som en rekyl när hennes dotter blev allvarligt sjuk och hamnade på sjukhus.

– En overklig och väldigt tuff tid med många och långa perioder på sjukhus. Vi tog oss igenom, men det lämnade sår. För mig personligen innebar det att jag kunde bli väldigt arg och frustrerad. Någonstans ur den ilskan föddes Lisa. Så det har helt klart varit läkande för mig att skriva.

Dotterns sjukdomsperiod gjorde också att Frida fick modet att våga.

– I perspektiv mot att någon som du äls­kar över allt annat kunde dö – vad var det egentligen att vara rädd för om någon skulle dissa din bok? Jag kände att jag var tvungen att våga.

Detaljer blir karaktärer

På Bauers brygga har Jönköpingsborna slagit sig ner för att samla lite kraft i efter­middagssolen. Det klingar från koppar på bryggan.

– Det här är en viktig plats för mig. Här älskar jag att sitta och titta på människ­or. Vattnet, bron, solen, sorlet. Ibland tar jag med mig datorn hit och sätter mig och skriver.

Inspirationen till personskildringarna får hon hela tiden.

– De dyker liksom upp. Jag ser dem helt framför mig och gör då karaktärsblad: ögonfärg, klädval, favoritmat, ordval och språk, tatueringar, frisyr. Allt kommer inte med i böckerna, men jag vet hur personen ser ut och det hjälper till. Inte minst när jag skriver dialog.

Hon bygger dock inte karaktärer på verkliga människor.

– Snarare på små detaljer från många olika. Jag kan stå och vänta på ICA Maxi. Någon haltar, eller har kläderna på ett visst sätt. Det plockar jag upp.

Och till dem som har svårt att separera henne och Lisa är hon tydlig:

– Vi är såklart inte samma person. Språ­ket som hon använder skulle inte riktigt gå hem på onkologen, skrattar Frida.

Tredje boken på gång

Har du hela tiden sett från start till mål med bokserien?

– Lisas historia har jag haft klar för mig hela tiden. Sedan händer det ju saker utmed vägen som jag anpassar mig och historien efter. Jag kan faktiskt avslöja att det precis gått från fem till sex böcker i min plan nu.

Vi avslutar vår vandring genom att gå ner till Piren som har en dramatisk roll i andra boken ”Drakar lyfter i motvind”.

– En härlig sommarmiljö där det är tro­ligt att många människor rör sig på som­maren och där mycket kan hända, säger hon.

Tredje boken väntas ges ut våren 2021. Men är precis klar ur Fridas perspektiv. Nu ska ”bara” hennes råmanus bearbetas.

– I den kommer Lisa tvingas öppna dör­rar till sin bakgrund som hon helst hade velat hålla stängda. Hon kommer att behöva ta ställning till vilken Lisa det är hon vill vara.

Några nya miljöer att se fram emot?

– Ryhov och sjukhuset har en central roll. Dessutom Vättersnäs och Dumme mosse, säger Frida och hoppar på cykeln för en tur hem genom nya Jönköpingsmiljöer som väntar på sin historia.